Ett alternativ för Sankt Sigfrids plan – en grön port till Örgryte

Göteborg står inför ett vägval vid Sankt Sigfrids plan. Antingen väljer vi storskalig exploatering med hårdgjorda ytor, höga byggnader och borttagen park – ett förslag som både hotar kulturmiljön och missar stadens egna mål för klimatanpassning. Eller så väljer vi ett alternativ som utvecklar platsen i linje med de värden som gjort Örgryte unikt: småskalighet, ljus, grönska och god balans mellan trafik och rekreation.

Ett realistiskt och hållbart alternativ är att utveckla parken till en grön port till Örgryte, samtidigt som spårvägens behov löses genom en anpassning av den befintliga vändslingan för 45-meters spårvagnar.

Denna lösning är också i linje med det medborgarförslag som tidigare tagits fram:

  • Vändslingan kan anpassas på nuvarande plats utan komplicerade och långdragna detaljplaneändringar.
  • Kostnaderna blir förutsägbara och hanterbara.
  • Arbetet kan påbörjas snabbt och löser det akuta behovet av kapacitet i kollektivtrafiken.

Samtidigt kan parken utvecklas:

  • Med fler träd, blommande ängsytor och naturbaserade lösningar för skyfall.
  • Som en trygg mötesplats för barn, vuxna och äldre.
  • Som en plats där kulturarvet – Carl Milles staty Genius och trädgårdsstadens ideal – bevaras och förstärks.
  • Som en skyfallspark som tar hand om vatten på naturlig väg istället för med dyra tekniska lösningar.

Utöver detta kan en mindre, småskalig bebyggelse vid platsen för fiskbutiken ge utrymme för fler lokala näringsidkare. På så sätt stärks servicen i området samtidigt som parken bevaras. Detta skulle vara helt i linje med Albert Lilienbergs ideal om småskalighet, ljus och grönska – och ge ett levande torg utan att förstöra platsens karaktär.

Göteborgs egna styrdokument pekar i denna riktning:

  • Grönplanen kräver värnad grönstruktur.
  • Klimatprogrammet prioriterar naturbaserade lösningar.
  • Översiktsplanen klassar ytan som en skyfallsyta.

Det här alternativet innebär att vi kan lösa kollektivtrafikens behov här och nu, stärka klimatanpassningen och bygga vidare på Lilienbergs ideal.

Valet är tydligt: ett riskfyllt projekt som hotar kulturmiljön och missar klimatanpassningen – eller en snabb och hållbar lösning i linje med stadens egna mål.